Är 78,7 just idag och jag känner mig så
Jävla stolt ändå. Fan vad jag kämpat!

Javisst. Jag skulle ju hålla mig till ämnet, och jag skulle ju må BRA nu. Men faktum är att ikväll mår jag blä, jag vet inte vad det beror på och jag känner mig Lost!

Ingen jättelätt kombination, har varit och är en jättekamp med tiderna, inte äta samtidigt som dryck, inte vänta för länge och vara så hungrig så man äter för snabbt hela tiden, alkoholen, onyttigt?! Ja, det är absolut en utmaning och jag vill påstå att det är en av få saker jag ser fram emot när semestern är slut, att komma in i rutiner med mat igen.

I fredags vägde jag mig igen, och nu var det 98,8. Går inte supersnabbt, men på sätt och vis tycker jag att det är bra, för då kanske jag hinner med i huvudet, liksom. Och det är dessutom bra om jag hinner få huden att hänga med så mycket som möjligt. Jag vet att de flesta får göra en bukplastik och att jag troligen inte slipper undan heller, men jag kan ju i alla fall hoppas.

Annars är hållet betydligt bättre. Jag har lite känningar ibland men inte alls som för några dagar sen, peppar peppar. Stygnen läker fint, men kliar, så det är en pärs att låta bli kliandet. Annars har jag ätit bra och introducerat mig själv även för lax och lite pasta den här veckan. Det går bra tycker jag, men jag är inte alltid säker på att jag är mätt och även om jag äter sakta så hinner jag ibland inte med, så att jag känner mig istället jättemätt. Inte så att jag behöver lägga mig eller så, men att jag känner att det nu var i mesta laget.

Jag måste komma igång lite mer med motionen också, men har varit ute en gång denna veckan och det blir troligtvis en tur även idag. Jobbandet har gått bra (började ju i tisdags) men jag har variit helt slut när jag kommit hem, så därav ingen ork till motion utan snarare direkt i säng.

Men jag tycker det mesta går åt rätt håll, jag lär mig om mig själv, utmanar mig med lite saker nu och då, och stressar inte med maten på jobbet som jag annars ibland gjort, utan jag behöver den där halvtimmen helt enkelt.
Mjo, det var evigheter sen jag skrev i denna. Kanske för att jag skäms så för att jag har misslyckats så med min vikt, IGEN! Även fast jag tycker jag ansträngt mig. Äter i stort sett inget socker alls, körde stenhårt med LCHF flera veckor och gick 3-4 ggr i veckan.. Men ändå gick jag upp. Ungefär som nu. Jag har varit hos dietist och fått lite direktiv om hur jag ska lägga upp min kost nu och hur det blir om jag opererar mig. Och jag har levt stenhårt efter den kosten sen i måndags. Ändå är det så att när jag ställer mig på vågen på lördag morgon så har jag gått UPP 0,5 kilo. Utan att synda något alls. Det känns så tröstlöst och som att det är någotm stort fel på min kropp och jag vet inte vad jag ska göra åt det. Känner mer och mer att gastric bypass är den sista utvägen, samtidigt som jag fortfarande egentligen inte vill. Och frågan är också om ens DET kommer att funka på mig, när inget annat gör det. Jag är misslyckad... :(

Just ätit biffar och avokado och har tråkigt. Hade gärna varit hemma för där finns alltid något att pila med, men hinner inte hem mellan. Blä.

Ja, nu har jag kört rätt hård LCHF i drygt tre veckor, förutom i lördags, då jag klämde flera kokosbollar. Samt har druckit en del rött vin, men det får man ju faktiskt göra enligt dem. Idag åt vi också soppa på rotsaker och det är ju gränsfall eftersom det ej är över jorden-grönsaker. Men tror det finns värre saker att synda med. Men detta eviga dåliga samvete, vet inte hur jag ska hantera det, samt att det knappast underlättar att hålla dieten. Nåja, jag kämpar på. Snart väga mig igen, men misstänker att det är den där tiden på månaden strax och vill inte att det ska påverka resultatet, så att jag blir felaktigt besviken, därför väntar jag. Heja mig!

Kör väl rätt stenhårt på det nu och det går okej, 106,5 vägde jag i söndags i alla fall. Vi får väl se. Jag har en remiss till sjukhuset för operation om ca tre månader, så jag ger verkligen järnet nu, för om jag fram till dess kan gå ner en del på egen hand så kanske jag inte gör den. Vi får se. Jag bestämmer mig inte förrän jag ska in för operation, beroende på hur det går med viktnedgången nu. Önska mig lycka till.

Ja, det går väl sådär kan jag ju säga. Men det är bara att kämpa på. Jag har stora funderingar på en Gastric bypass-operation, även om det samtidigt känns riskfyllt och som ett nederlag... :(
Jag visste det i och för sig redan, eftersom jag har slarvat, men ändå, det känns inte kul. Uppåt IGEN, 107,6 kg. Jag och [mannen] köpte i alla fall nya Cambridge igår, så jag kör på det igen på måndag, vill stoppa innan det är "för sent" igen, eftersom jag ändå gått ner från 113,1 kilo.

To be continued...
Nej nej, det känns som om jag är supersvullen igen nu. Vågar inte väga mig, men det känns så. Fast det kanske hänger ihop med mitt humär just nu, det är mycket som känns tröstlöst. NOLL ORK!
Ja, då var jag uppe på 107,1 igen... SUCK.

Men jag ska inte ge upp. Hade en helg med mycket skitmat nu, delvis pga att jag blev lite nedstämd, men nu är det nya friska tag som gäller!
Glömde ju skriva att jag i fredags vägde mig som jag skulle, och det har minskat lite till, 105,7 kilo. Bra bra, det går åt rätt håll i varje fall!
Ja, vikten har envist bitit sig fast på 107,4 kg nu. Bläää och fyyy, men jag ska fortsätta, precis som innan. Jag tycker ändå att det känns lite lösare på kläder och så. Skulle ju ta och mäta mig också, men det blir liksom inte av. Ska dock sluta väga mig nästan varje dag, för det är ju verkligen ingen mening. Tänkte byta vägdag till fredag morgon istället, eftersom jag under helgen äter mat enligt LCHF, medan jag i veckorna äter Cambridge, förutom middag enligt LCHF.

Det ska bli bra, tror jag. Och envis tänker också jag vara, så får vi se vem som vinner, jag eller vågen.

Ikväll ska jag prova en fiskgratäng med spenat och parmesanost samt grädde. Mums!
Tyvärr står det stilla på vågen just nu, men det har nog en del med att göra att jag gått över på LCHF mer och mer. Jag håller mig mätt och går inte upp i vikt så det får ju anses vara okej ändå, dessutom rör jag inte på mig så mycket som jag borde. Jag är varken missnöjd eller nöjd, utan ska fortsätta på detta, en blandning av LCHF och Cambridge, för ibland är det ju så att det bara helt plötsligt börjar försvinna igen. Tror sånt har mycket att göra med olika saker som sker i kroppen också. Jag ska inte ge upp, är fortfarande GRYMT motiverad!
Jag har varit igång lite grann och samtidigt provat några nya LCHF-recept. Har inte hänt så mycket på vågen, men det kommer, no stress. Detta ska bli en livsstil ju.

Motivationen är fortfarande på topp!
Huga! Idag har jag tagit lite för mycket avsteg från Cambridge. Inte på ett dåligt sätt, eftersom jag följt LCHF, men jag har ju faktiskt tänkt att köra Cambridge just för den därkick-starten. Nåja, man kan synda på värre sätt. Jag var på utbildning med jobbet idag och de bjöd på lunch. Valde mellan lax och raggmunkar, så det fick bli lax UTAN potatis. Tog yoghurtsås och sallad till, mums! Nu ikväll har jag och [mannen] gjort varsin omelett med diverse allt på, dvs korv, avokado, gurka, ost samt creme fraishe. Fruktansvärt gott if you ask me, men däremot får det max bli ett vanligt mål om dagen de närmsta dagarna, annars kan jag egentligen lika gärna gå över på bara LCHF direkt.

Är i alla fall nöjd med helheten, för jag bjöds även på fika idag och tog endast kaffe, så när jag syndar, så syndar jag i varje fall på "rätt sätt".

Köpte ett måttband igår förresten och ska mäta mig och skriva in måtten här, men det blir inte idag.

Jag kommer nog aldrig bli något träningsfreak, men nu har jag bestämt mig, det BLIR en promenad idag. Ingen supersnabb eller superlång sådan, men ändå, en promenad. Känner mig jätteinspirerad nu när vågen visar neråt!

Hejja, hejja!
Inte med maten utan att hålla sig ifrån att ställa sig på vågen. Två dagar till känns oändligt, även om jag tänkt hålla mig till Cambridge i minst tre veckor totalt, kanske ännu mer om det fungerar bra och när jag ändå håller på. Hejja hejja! :)