Och att samtidigt få det att funka med maten. Inte superlätt kombo, och så jävla viktigt att planera dagen och ta med små mellanmål. Tur man är liten i maten så man lätt kan ta med saker! ;)
Och inget särskilt på gång egentligen. Helgen gick okej men jag stressade lite för mycket med maten redan på lördagen eftersom vi höll på med ommöblering och jag var sen med mattiderna och slängde i mig lite för snabbt pga hungern. Ätit ganska bra ändå i helgen, men haft ont och fått spy ett par tillfällen. Så på söndagen tog jag det väääldigt lugnt ned mat och åt bara sånt jag visste var snällt mot magen, tex. soppa, fil och nån smörgås med leverpastej. Det blir tydligt hur viktigt det är att hålla ungefärliga mattider i alla fall och inte stressa!
Nu har jag vägt mig, vågen stannade på 100,5 kilo så nu händer det grejer! ;) så roligt! Har just ätit gröt nu också och det känns än så länge rätt bra!
Har bett min sambo fota mig så jag har nåt att utgå ifrån, men han har inte gjort det än så det får bli såhär... :)
Igår kväll prövade jag en skiva mjukt bröd med lätta och leverpastej på. Än så länge inget konstigt! Det jag tycker är svårt är att jag inte riktigt kan avgöra vad som är vad. Alltså om jag är mätt eller om jag har annan smärta! Men har inte särskilt ont heller annars så jag antar att det är mätthet?
Nu tänkte jag strax gå upp och göra havregrynsgröt och eget äppelmos, åt det mycket förr och det är gott och man står sig! Bra det! Ska också väga mig, och sen byta vägdagar till just fredagar så jag inte springer och väger mig i tid och otid igen!
Jag testar mig lite försiktigt framåt nu. Gjorde en god köttfärssoppa i måndags och den äter jag nu utan att mixa, men tuggar allt väldigt mycket och noga. Och igår tog jag en halv knäckebrödsskiva med ost och smör. Tugga tugga även där, men so far so good. :) Har fått tillbaka aptiten i alla fall och det känns bra!
Jag vägde mig också igår morse, och vågen stannade på 101,2 kilo nu, så det går helt klart åt rätt håll! :)
Lika bra jag skriver lite så jag inte glömmer. Första dagarna har inte varit superkul!
När jag kom hem i fredags tog jag det ganska lugnt. Gjorde soppan som jag fått recept på och kände mig ganska ensam. Ingen var ju hemma. Tyckte ändå jag mådde hyfsat och var uppe hela kvällen, åt soppan och var dåsig men annars ok. Hade lite ont i magen men det var inget konstigt med det tänkte jag. Hade ju ännu inte bajsat efter op:n. Men på natten runt 03.30 vaknade jag av kraftiga kramper i magen. Jag gick upp och satte mig på toan. Där blev det en kamp! Jag svettades, ont, svartnade, var spyfärdig och hela kroppen skakade. Jag satt säkert en halvtimme och trodde att jag skulle dö av smärtan. När jag äntligen var klar kröp jag in till sängen igen och somnade som en stock. Lördagen är en dimma, jag hade hög feber och orkade inte göra speciellt mycket alls. Jag bad mamma köra dottern till dansen för att sätta mig i en bil kändes inte så stabilt. Jag hade ont mest hela tiden och tog smärtstillande. Natten till söndagen vaknade jag ungefär samma tid och hade enormt ont i höger arm. Jag hittade inget viloläge. Hade troligen legat konstigt på den men det ville inte ge sig och det var ingen vanlig smärta så jag fick upp och ta smärtstillande. Till slut kunde jag somna om. Men värken i axel och arm hade inte gett med sig till morgonen heller och febern fortsatte samt smärtan i magen. Tog en av de starkare tabletterna som jag fått och somnade bort. På förmiddagen vaknade jag igen och det började äntligen släppa i armen. Försökte också under både lördagen och söndagen peta i mig vätska och mat. Vätskan var lättare än maten, inte mycket aptit. På söndagen kom också svärföräldrarna med blommor och ville krama om mig. Jättesnällt men något vidare sällskap var jag nog inte. Prövade dricka några droppar kaffe, visste inte hur det skulke gå men har gått bra. Jag hade också tidigare under dagen lite lägre feber så jag bestämde mig för att försöka komma ut en liten stund i alla fall. Drog med dottern ut på en liten minirunda ner till stenhögen bortanför åkern nedanför vårt. Den lilla turen tog knäcken på mig så jag blev sängliggandes igen. Ingen bra idé alltså. Bävade också inför nästa tur till toaletten eftersom jag visste att den skulle komma förr eller senare. Under gårdagen måndag hade barnen sportlov så jag var inte ensam hemma då heller, men jag kunde bajsa direkt på morgonen. Denna gången gick det bra, kändes precis som vanligt, men eftersom jag var rädd satt jag och spände mig länge innan jag kunde slappna av. Lämnade också barnen hos sina andra föräldrar under eftermiddagen och kokade köttfärssoppa som blev gudomlig. Idag tisdag har jag också börjat dagen med ett toabesök så det går framåt. Febern försvann också igår så jag känner mig verkligen på bättringsvägen nu. Har dock en överhängande huvudvärk som inte verkar vilja släppa men jag kör på ändå. Hoppas snart jag ska börja märka av viktminskningen. Vägde 101,9 igår morse så lite har ju hänt, och det är bra! :) nu börjar jag också få lite mer aptit och känner mig nästan men bara nästan hungrig ibland. Har hittat ett annat matschema för första två veckorna utan välling som passar mig bättre, känns inte lika tungt och jag kör mer på det nu. Används i ett annat landsting och människor kan ju inte vara så olika i olika landsting att det har någon betydelse vilket jag väljer! :)
Ja, nu är jag opererad. Minns inte så mycket mer än att jag fick komma in utan Micael och mamma, och sen blev jag strax därefter nedsövd. Vet att jag grät på operationsbordet och minns när hon satte nålen i vänster hand och sa att jag skulle få lite lugnande. Sen är det svart. Jag åkte in för operation en stund efter 07. Till uppvak kom jag strax efter 11 men minns inte särskilt mycket från det heller. Slumrade av och till. Kirurgen var där och sa att operationen hade gått precis som de ville, och en sjukgymnast var där och hjälpte mig att resa mig och trampa lite på stället. Sen är jag rätt borta. Vid kanske 17 kom jag till övervakningsavdelningen där jag fick elektroder och ett eget rum att halvligga i. Började känna mig trött i rumpan men man får inte ligga rakt efter opn direkt så det var bara att stå ut. Jag fick också för mig att katetern läckte så jag frågade lite om det, men fick förklarat för mig hur den funkade så det var ingen större risk med det, haha. Kvällen va lite dryg för jag hade inget att göra, var trött men inte dåsig. Det fanns en TV men jag hade inga glasögon så jag lyssnade mest på den fram till jag kunde sova.
Onsdagsmorgon tog de bort elektroderna, artärnålen och sa att det hade sett bra ut. Sen kom jag till avdelningen, en fyrsal med tre andra personer i. Jag fick besök av sjukgymnast. Var uppe och gick lite, cyklade lite men annars flöt dagen ihop, slumrade lite och så. Lite smärtlindring vid nåt tillfälle och skrev och läste lite. Mamma och min älskling var där en kort stund men det gick snabbt. Minns att jag samlade vätska, vilket de tyckte var dumt så jag fick vätskedrivande och springa en del på toa. De tog också ultraljud på blåsan som samlade vätska, tog värdet tre gånger och det minskade varje gång så det såg ok ut. Somnade ganska bra på kvällen och är nöjd att jag tog öronproppar med mig för de andra var vakna lite under natten och inte direkt diskreta... Torsdagen kom och jag började känna att jag ville åka hem. Men hade inte fått i mig tillräckligt med vätska dagen innan så det var inte aktuellt. Annars mådde jag ganska bra, behövde inget smärtstillande, drack mycket, "åt" lite och så. Var uppe och cyklade, gick i trappor osv och kände lättnad att de först tog droppet på morgonen och sen mitt på dagen även nålarna från händerna. Lite friare att skriva och så. Visst krampade det lite i magen, men ont hade jag inte direkt. Besök av samma personer igen. Fick på kvällen besked av sjuksköterskan att jag skulle få åka hem dagen efter. Bra det! Sov lite sådär för det kom två nya till salen som var nyopererade och hade ont. Inget de kan hjälpa men jag önskade lite att jag fått sova i lugn och ro hemma. På fredagen träffade jag en tjej som också hade gjort op samma dag som mig fast efter. Hon fick fortfarande inte i sig vätska. Vi träffade sen tillsammans dietisten och gick igenom en hel del kring kost osv. Därefter pratade jag med mamma, fick lunch och sen åkte vi hemåt, en sväng inom Willys för att handla saker till soppa men annars hem direkt.
Nu är jag på väg till operationen. Igår när jag skulle ta sprutjävlen på mig själv och livet var allmänt jobbigt så funderade jag på att skita i det hela. Men i morse när jag gick in och skulle duscha och desinficera kroppen andra gången så passade jag på att väga mig. 102,9. Jag klarar vikten med ett ynka hektos marginal. MEN jag har också gått UPP ett hekto på två dagar och då känner jag att detta är helt rätt. Jag KAN inte hitta något mönster i hur jag ska bete mig för att gå ner!! Jag har inte ätit nåt annorlunda senaste dagarna utan pulverdiet it is. Jag är lite orolig för att de ska säga nej eftersom jag har ett par småsår på magen men jag hoppas på det bästa. Så. Nu fick jag skriva av mig lite, bra där! Nu får vi helt enkelt se om vi ses igen.
Fan vad skönt! 104,8 kilo i morse. Och nu en ganska lugn promenad på 45 min som är bättre än inget.
